Lite bilder tagna efter en fest från förra veckan! :)

Jag med den vita tröjan och den högra om mig hans namn minns jag ej. Men Brooks höger om den ena soldaten och sedan min lille bror.

De blev rätt förvånade över att jag kunde så pass bra engelska och ännu mer förvånad över att jag kom från Sverige. Precis som jag hade sett på tv många ggr då någon pratar med någon på tv eller så, så börjar en hel del massa folk bilda en cirkel runtomkring en. Och det var just det som hände mig. ^^

Sen i söndags så lämnade Usa:s sista soldater Irak. Befolkningen blev glada och firade. 

All våld och förlorade liv skylldes på amerikanska bomber och soldater. Många förlorade liv gick till spillo, många barn, kvinnor och män. 

Men det riktiga striden började inte riktigt än medan Usa befann sig i Irak. Den började när Usa lämnade landet. Striden mellan sunni och shia började. Redan för några dagar sedan blev vice presidenten anklagad för försöks mord på den nuvarande presidenten. Flera självmorda attentat har gjorts och 57 människor om inte mer har dödats och 149 personer skadats. Kriget mellan befolkningen själva har börjat och regeringen och landet är inte stabil överhuvudtaget. Allt är på väg att bli  flera sönder spruckna bitar och de civila drabbas mest.

Jag hoppas att allt inte kommer sluta med att landet får börja om igen från askan... Hoppas det blir ett bättre land nu än innan och landet blir till ett i-land och inte ett u-land.

Sist jag besökte Irak var allt i sin ordning men tyvärr följer ingen reglerna där eller lagen. Vid ett tillfälle var jag även beväpnad med en pistol som är rysk.  Jag satt själv i min kusins bil mitt på natten. Och jag som hade set så mycket på tv om vad som händer i Irak, alla självmords attentaterna och all våld gjorde mig självklart osäker och jag fruktade även lite för mitt liv. Men som tur så var det säkert i den staden jag befann mig i. SÅ jag hade inget att oroa mig för, men jag kund einte låta bli att ha vapnet nära mig. 

Irak har utvecklat en hel del med teknologin, på marknaden när de gäller bilar och elektroniska apparater. Landet har tagit ett stort steg in i utvecklingens bana, men än har landet många steg kvar. Som ex nu får man bara sälja bilar som är från 2005 och 2011 i Irak. Man vill förnya allt möjligt..

Förhoppningsviss lugnar sig all våld som uppkommer nu i landet och allt ska bli bra. Önskar de bästa för befolkningen och många av mina kusiner där.

Jag tappade bort min plånbok med mitt bankkort i, och i plånboken fanns det en hel del pengar. Jag skojar inte det fanns mycket pengar i den. Varför det fanns mycket i den var för att jag skulle fixa ett sparkonto åt mig själv med mina föräldrar. Men bara några dagar innan tappar jag bort den. 

Jag förberedde allt och stoppade in allt jag hade. Desperat letade jag efter plånboken men hittade INTE den... Vad skulle jag ta mig till? Jag som skulle köpa julklappar till min vän och åka upp till henne med pengarna, eller även äta ute någonstans med mina vänner. Men nu var jag helt pank, hade ingenting... 

Jag gick till banken och spärrade mitt kort, och tittade efter om någon hade dragit ut pengar. Men allt var helt normalt. Sedan gick jag till polisen och anmälde det. 

Några dagar senare hittar min mamma min plånbok... I köket på översta hyllan.... 

Jag sprack upp i glädje och äntligen hade jag min plånbok med allt i mina händer. Jag som försökte desperat minnas när jag hade den sist. Men jag hade blackout och mindes ingenting. INGENTING! Nykter och få blackout... Weeiird... 

Jag som trodde att jag tappade den i badhuset och kollade efter. Och under den tiden som jag var så orolig och höll på att sljuta mig själv! XD 

Med bankkortet spärrat beställde jag en ny och jag fick den några dagar senare. Jag blandar ihop den nya med den gamla och med den nye klipper jag med sax. Och så går jag till banken, där säger de att det är den gamla kortet. 

o.0 * De..N Ga..Mla kortet?!* 

Och en dag innan hade jag gått till banken för att fixa mitt nya kort, men man var tvungen att ha pass med sig. Och det hade inte jag. Det började bli pinsamt och jag ville få tillgång till mitt bankkonto.. Nu måste jag vänta och det lär ta ett tag tills jag fått den, pga all röda dagar som kommer nu. 

Imorgon är det jul, dagarna börjar närma sig 2012 och jordens undergång!  ;) XD 

Lite klassisk musik kanske? ^^ 

Vill ni se något fräckt så checka in videon! Och det är inget som är data gjort..

I vanliga fall brukar man göra en cool video och lägga ut den på youtube. Men killen här gör något helt oförväntat och sjukt! XD 

  Nu är det så att jag har blivit inbjuden till att fira julafton med min vän. Självklart vill jag åka upp till henne och fira julafton med henne. Jag har aldrig firat det, jag har en gran och en massa julklappar under granen. Men de mesta är bara tomma kartonger för utseendets skull. Har aldrig fått en julklapp från min familj. Vi har andra traditioner och en annan religion. Men jul firar vi för att det är kul. Vill ni veta hur det går till hemma hos mig?

Man vaknar och vissa får sina julklappar, resten av dagen och natten finns det inget att göra. Man sitter vid datorn, kollar på tv, äter vanlig mat och ingen julbord etc. Det är bara med familjen och man kan knappt kalla det för att fira jul ens...

Min vän bjöd mig och mina föräldrar svarade med ett bestämt NEJ!

Jag blev besviken men jag gav mig inte, jag fortsatte att tjata och desperat försöka övertyga de. Men de fortsatte att säga nej. Mina syskon som påstår att de är nyfikna och vill hjälpa mig om jag ger de en bra anledning till varför jag vill åka upp till henne. Jag försöker besvara deras frågor så gott jag kan. Såhär lyder vissa frågor.

*Varför vill du åka upp till henne, ni träffades för 2 månader sedan ca.*

Varför jag vill åka upp till henne är för att det är inte varje dag vi kan ses, hon bor ca 2 H ifrån mig med tåg. Så klart man saknar sin bäste vän och man vill spendera tiden med henne. Att få spendera en tid med en person man gillar och som betyder mycket!

Ärligt talat jag vet ej om hon själv vet det här, men ärligt talat. Så suger det verkligen när någon nekar till något man vill göra eller någon man vill träffa. Jag har många vänner här men hon är den som jag har släppt inför alla murar, hon är den som jag tänker på och som jag bryr mig mest om. Som blir orolig om något händer henne, eller själva tanken på att något skulle hända är HEMSKT! Det är en sorts glöd eller flamma som tänds inne i bröstkorgen som brinner starkare och kraftfullare för varje dag som går utan att få hålla om henne eller få träffa henne. Även att inte ens få höra hennes röst i telefon. Det är längtan till att få träffa henne, och hon släcker branden för ett tag. Sedan startas den igen när man åker hem.

Det är så skönt och tryggt i hennes sällskap att det är förjävligt att bli nekad när det gäller att få åka upp till henne. Nu när man har köpt julklappar också. Elden som vill explodera likt en supernova och göra sig fri från fångenskapen i bröstkorgen vill bara omfamna henne och släckas. Jag SAKNAR henne VERKLIGEN!

Anledningen tror jag är för att just nu har det blivit kultur krock. Den svenska kulturen som jag är uppfostrat med i skolan och i miljön runt omkring mig krockar med den kulturen som mina föräldrar har och som min religion har. En kultur från Irak. Och så känner de att de vill visa att det är de som bestämmer, och att jag och mina åsikter inte är som deras. De vill att mina åsikter ska vara som deras. Sedan påstår de att jag inte kommer på traditionella fester eller bröllopar.

*Men ärligt talat det är minst tre bröllopar och högst 6 bröllopar på ett år. Och på de traditionella festerna är det lite folk och oftast har de slutat att de vuxna har tagit in alkohol och vissa blir packade. Allt slutar med ett stort bråk. Även musiken är traditionellt och dansen med. Jag gillar inget av de båda.*

Hade det varit någon med samma kultur så hade de tjatat på mig om att jag borde träffa den personen. Men nu är det så att det är en svensk bara för det, och missförstå ej mina föräldrar är inga rasister. De är bara rädda för att jag kommer lämna traditionerna och kulturen som vi har. Men jag har ingen anledning för att lämna det, när jag blir äldre kommer jag ta hand om mina föräldrar. Men de tror mig ej. Min familj är även mycket populär i många delar av Irak och många människor känner till min familjs historia från förr och det gör att många människor som jag aldrig träffat och inte ens känner, känner till oss.

Så att en kille skulle umgås med en annan tjej ses som att man fått dålig etos och dålig uppfostran för killen själv och familjen. Med killen menar jag då mig själv..

But I don't care about what people are saying, I live my own life!

Rykte och skitsnack om andra eller mig ger mig ingenting, varför ska jag då anpassa mig efter sådana människor och dissa de som bryr sig om mig, och som jag bryr mig om?

Bara för att få ett bra rykte bland de människorna? Jag blir hellre kallad för en idiot och får en massa förolämpningar av de, än lämnar de som bryr sig om mig, och de som jag gillar.

Mina föräldrar är underbara och de har uppfostrat mig väl, men ibland tycker jag att föräldrar borde bli uppfostrade...

99% av mina kompisar är tjejer och den jag trivs med och känner mig tryggast med, som jag även känner att jag ger inte upp för hennes skull. Och den som har gjort mig beroende av henne och hennes blogg. Jaa hon är den UNDERBARASTE tjejen jag vet. Hon har alltid funnits för mig och kommer alltid med vettiga råd som får en att tänka om. Man får alltid ut något av henne. Hade alla människor varit som henne hade världen sett bättre ut.

Men visst kan hon vara irreterande ibland, så då hon ska sjunga barnsliga låtar som får mig att garva ihjäl av ren irretation!

*

Mu, mu, mu, mumu, mu, mu...* Och jag kan slå vad om att hon kommer bli mer ego trippad än vad hon redan är när hon får läsa allt det här, som handlar om henne.

Jag tänker inte en kultur/ religion eller något annat komma ivägen för mig och stoppa mig från personen som låter glädjen skölja sig över mig. Jag tänker ändå träffa henne, ett NEJ stoppar mig inte. Jag har känt henne i fyra år nu och hon har gjort mycket för mig.

Ibland vore det bara skönt att flytta ut och leva sitt eget liv. Förstår ej varför folk ska lägga sig in i en annans liv.

Det jag begär om är inte mycket. Vi träffas sällan, varje gång det är lov har vi chansen att ses, om jag nu får lov att träffa henne. Om jag ej kan träffa henne nu på jullovet skippar jag nog militärlägret i januari och ska försöka träffa henne. Om hon ej kan så kanske det blir i sommar som vi kan ses. Dvs på 8 månader har vi ej setts, snacka om hur jobbigt känslan kommer bli. Kan hon ej på sommaren så kanske vi kan ses en annan gång. Kanske kommer det gå ett år innan vi kan ses, och jag står inte ut med den tanken! Vi har inte setts på 1 ett år och 6 månader. Det är nu först den här terminen som vi har träffats tre gånger. Och på ett år nu framöver kommer vi nog att ses 3-5 ggr om inte mindre.. :(

Så var är mina rättigheter och rätten att få tala ut och få svar på de frågorna jag har? De har helt enkelt trampad på de och förklarat öppet att det är strid nu, ingen mans land.

Iaf blev det 3:edje världskriget om inte fjärde hemma hos mig igår. Och det är inte första gången. Jag försökte desperat att övertyga de och jag förklarade allt i minsta detalj. Men ändå känns det som att jag borde gjort bättre ifrån mig.

Sedan när ska de bestämma vilka jag får träffa eller ej, och vilka som får bli mina vänner eller ej?

Mitt förtroende till mina vänner här i staden har jag förlorat

. Jag litar inte så mycket på de och vill helst inte ha de mnära mig. Jag känner att jag har växt ifrån de, och det var de som gick till personangrepp och förolämpade mig för ingenting jag gjort. Jag har redan skrivit ett inlägg om det.

( Hellre sanna fiender än falska vänner)

Jag älskar mina föräldrar så som jag älskar min familj, men de kan verkligen inte förstå sig på mig.. Mina vänner känner mig nog mer än vad min egen familj känner mig ibland. Och mina föräldrar har missat en hel del av min barndom när de var tvungna att jobba för att försörja familje, och nu är jag 17 år och mycket självständig. Så de känner sig inte heller redo för att släppa ut mig och låta världen av självständighet omfamna mig. Jag förstår de helt, men de borde lita på mig tycker jag.

Kanske några av er känner igen er själva av det ni läst, isf vad tycker ni om saken?