Hittade den i Dn.se. Här är länken till er som vill läsa lite om den samt se videoklippet igen :) Det står inte mycket text för er som inte gillar mycket text. ^^

http://www.dn.se/blogg/leonelsguldkorn/2011/11/23/bbcs-kameror-fangade-massdoden-pa-havsbotten/?a

 ”The Finger of Death”, en isrand som kryper sig ner på den arktiska havsbotten och dödar allt den rör, framför allt sjöstjärnor och sjöborrar.

Riktig cool video, något man bara måste se tycker jag! 

  Nu är det så att jag har fått ett brev från försvarsutbildarna. Det handlar om jag vill delta i Operation Arctic adventure, som ska vara i Falsterbo. Sex dagar ska jag kanske vara i militärlägret, om jag nu kan åka ditt.

Det är på sportlovet och första gången jag deltog var mycket rolig, men självklart har militärlivet sina oglamorösa sidor också. Men min magkänsla säger att jag kommer nog trots allt delta i operationen. Saknar alla mina vänner där, och det är alltid action på G. 

Vakna 05:30, städning, 06:00 kommer intruktörern in i stugan och kontrollerar om allt är rent. Sedan är det frukost och en massa aktiviteter tills 21:00. Det är så mycket att göra att dagen efter minns man inte ett dugg av det man gjorde igår.. Öresundsbron får man ha som utsikt iaf :P Lägret kommer nämligen vara vid havet, så ni kan föreställa er hur kallt det kommer vara på sportlovet, i februari. 

Första gången var riktigt kul, fick träffa nytt folk och verkligen få bra kontakt med de redan från start. Alla sammarbetar, hjälper varandra utan att man ens behöver be om hjälp. Och alla är så trevliga, man känner sig verkligen som hemma ute på fält. Omdedvetet om vad man har hemma, så lär man sig uppskatta det man har hemma, ex en varm jacka, värmen i huset, en dator och inser hur lyxigt man har det. Ute i fält är det inte så lyxigt, det lovar jag er. Men äventyr är det iaf! :D 

 Att stå där ute i kylan och frysa häcken av sig kl 07:00. Medan kaptenen kommer med en tjock varm jacka. * o.0* Så reagerar man.Så ska han prata i ca tio minuter, sedan ska flaggan hissas upp och själv står man där och darrar av kylan. Och så står man i givakt ställning, om inte kaptenen ger order om manöver.

 Maten i fält är inte det bästa, men på lägret är det restaurang mat! :D

Minns en gång som jag verkligen blev glad. Det var nog när vi käkade middag och det kom civila invånare och käkade i restaurangen. Hade inte så mycket tid på mig så jag frågade en som stod i kön om jag kunde få gö före.

''Hej, kan jag gå före, jag har rätt bråttom.'' ''Självklart kan du det'' Sa kvinnan och log åt mig. Jag tog en stor köttbitt minns jag och sedan ris. Ingen tog ris heller, men schyst som jag är frågade jag ändå. ''kan jag ta lite ris?'' ''Ja självklart, ta för dig.'' Trött och hungrig som jag var, tog jag för mig. ''Tack så mycket.'' Sa jag med ett leende på läpparna och gick. Ca tre meter ifrån de med ryggen vänt emot de. Hörde jag en ung man säga. ''Och det är så man visar respekt.''

Jag kunde inte sluta le och fnissa för mig själv. ^^

Hoppas bara det inte blir många skadade den här gången, eller bara kollapsar under middagen, med huvudet i maten. Så man slipper se sina kamrater föras bort i ambulansen. 

Har fått min första romb och kommit in i Bravo gruppen, som visar att man är veteran och inte nybörjare i föreningen. Efter fk, så har jag två romber. Man kan max ha fyra romber, och jag längtar tills jag har det. Då kanske man blir instruktör på hemmaplan. :P Nu idag blev jag chef för en liten grupp genom Bravo. Chef är jag bara då vi kommer vara ute i fält på hemma plan. Men det bara för en tid, innan det är dags för att byta. Det är mer för att testa på, och glad som jag är blev jag utvald först! :) 

Men att bli instruktör klarar jag av säkert och Operation Arctic adventure, så som jag klarade av Operation frostbite. Nu blir det lite att skryta för min del. ^^ Klarat även av gripen marschen då man ska ha 20 kg på sig och marschera 3 mil under en viss tid. Tjugo kg kanske inte låter mycket, men det sliter på ryggen under en sådan lång marschering. Väger 70 kg i vanliga fall, med uniform, kängorna, vatten flaskan och ryggsäcken vägde jag 91 kg. Uniformen med kängorna och vattenflaskan väger man ca åtta kg. Gripen marschen är en av ungdomens tuffaste aktivitet att göra.

Det var varmt också, 24 grader var det, och skitig blev man av all svett..

Vi får se om jag kan vara med detta året igen, Fk kursen nu och sedan chefs kurserna på gång! :)

En bild på mig och mina kamrater. Om ni tittar från vänster håll, så är det jag åt höger, den tredje personen med ena knäet i snön.

 Jurist eller psykolog satsar jag på i skolan. Får jag bättre betyg och läget ser bra ut, kanske jag satsar på stridspilot. 

¨

 Nu har jag nämligen suttit framför datorn och skrivit en dikt. Konstig nog blev det två versioner. En som är mer som kladd, och en som är bättre gjort än den första.

Orden föll som pusselbitar framför mina ögon och mina fingrar tryckte självmant på tangentbordet. Lyssnade på

in you'r eyes  av the Attic.

Vet inte varför just den låten, men tack vare den fick jag bra resultat. Visste själv inte vad det stod förräns jag läste det, och tankarna återgick till sin gamla dagliga rutin. Äntligen fick jag frid i huvudet! :)

Här kommer resultatet, och säg vad ni tycker, dela gärna med er av era dikter eller annat som ni skrivit! :)

In your eyes I'm home. All I need is in your eyes, we are one my love. Its you and me, you are all I want. Everything I want is in your eyes. You are the perfect one

Nu kommer den andra, som jag själv tycker är bättre än den första.

When I look in to your eyes it feels like home. Everything I need is in your eyes and they're all I will ever want. Your eyes brings us together, we're one. You're the one for me, the perfect one.

Vilken föredrar ni? :) Inspirationen kommer från en viss person egentligen. ^^

Hittade den här roliga video klippet i en blogg som jag ständigt blir fascinerad av då jag besöker den. Tänkte dela med mig det jag såg, och tanken av något liknande slog mig redan då jag var 12 år gammal. Därför är den lite speciell på något sätt. ^^

Något sådant har jag alltid själv velat göra... Tror jag ska fria till min framtida blivande fru på något liknande!  :P Är jag bara ensam om det här eller är det flera som håller med mig? 

SÄg vad ni tycker själva och dela med era åsikter! :)

Sitter själv här i rummet, nyvaken och seg.. *gäspar* och mitt vänstra ben har somnat.* 

Tanken slog mig om min resa till Berlin med min syster då vi besökte min moster. Det var en underbar vecka i Berlin, veckan var mycket händelserik. Vm 2010 då Spanien vann, jag och min syster tillbringade den veckan i Berli, volket var vilda och det var sjukt kul att vara där!

Men resan hem var ännu bättre, vi stötte nämligen på två personer, en från Kina som var labb forskare, och en annan som bodde i Usa. Han jobbade genom det militära för flygplan. Det var jätte coolt och vi fick kontakt redan den dagen. Jag sov inte på ett HELT dygn. Han som filmade och gjorde videon ville göra en film. 

-Sure, why not, but what kind of movie? :D

-I dont know, any type of movie..

Och det blev dne här filmen som ni kan kolla på nu. Som sagt jag hade inte sovit på ett helt dygn och jag ser lite trött ut.. Eller? 

De var väldigt trevliga de här två personerna och det var verkligen en riktigt upplevelse, som man inte får uppleva varje dag! :D 

PS: Jag bor inte i Malmö, tog tåget hem därifrån. :) 

Brukar inte något liknande hända? NI sitter, har tråkigt och helt plötsligt slår en tanke er. Ni sjunker djupt i tanken och man ser en massa bilder framför sig och minnen spelas upp framför en omedvetet. Tills man väcks och kommer till verkligheten igen. För en stund kunde man exempel känna solen och värmen från en semester, eller i mitt fall då det var world cup för fotboll. Tyskarna tjutade och hejade då Tyskland mötte Argentina och de vann. 

Händer de här er? I så fall, vad tänker ni på, tycker ni att det är skönt att få vara i sin egen värld ibland eller ständigt vara vaksam i verkligheten?

Tänkte publicera några bilder från resan, som inte finns i filmen då. :)

  En till då jag befann mig i färjan. :)

  Och två andra då jag besökte Pergamom museumet i Berlin. :)

Min otroliga och underbara vän Toyouzen, med hennes familj i Cypern. Saknar de minnen vi skapade där med varandra och hennes familj. Saknar henne och hennes familj för att de är verkligen så underbara. 

Få inte huvudvärk bara, de flesta bilderna är BARA på Toyouzen.. ;) 

Lars winnerbäck i bakgrunden, hon fick mig att gilla hans musik. Ville bara publicera den här så jag kan dela med mig mina bilder och det jag upplevde i Cypern med MINA läsare! ^^ 

Friend gives you smile
But true friend gives you happiness

Friend will lie about you
But true friend won’t tell your weakness

Friend knives your back
But true friend will slog your face

Thousands friends come when you’re happy
But only one true friend comes when you cry

Friend comes when he needs you
But true friend comes when you need her

Friend leaves when everybody does
But true friend comes when everybody leaves

Friend comes and leaves
But true friend is yours forever

Har tanken aldrig slagit er om att hur mycket man kan uppskatta en person? Hur mycket den personen betyder för en? Jag har nämligen en vän som jag skulle göra vad som helst för, så mycket uppskattar jag henne. Hon är den första personen som jag släppt inför alla mina murar, jag litar blint på henne utan att tveka. Hon finns för en när alla andra viker undan, hon kommer med vettiga råd och lyssnar alltid på ens oavsett vilken tid på dygnet det är. Ord räcker verkligen inte till och jag vet inte var jag ska börja, det är så svårt! Hon är så underbar och man får VERKLIGEN ALDRIG nog av henne, man tröttnar ALDrig, desto mer man är med henne desto mer vill man vara med henne. Jag saknar henne enormt mycket och jag fick precis chansen att spendera en hel vecka med henne på Cypern, och i Stockholm med hennes underbara och humoristiska familj. Som får vilken dag som helst att bli intressant och full med glädje.

En sak som kan vara väldigt irreterande är att hon tar alltför lång tid på sig när hon ska fixa till sig då hon vaknar, det tar hur långt tid som helst och klockan bara tickar och tickar. Man hinner få en liknande skägg som Dumbledore, pga att man har väntat på henne. '' Nu är jag klar, ska vi gå ut''? ^^ Och ger mig oskyldiga glädjefulla blickar ^^

Varje gång jag är hemma tänker jag på när jag ska träffa henne. Ibland kan jag vara så djupt in i mina tankar att jag flinar och ler stort omedvetet. Mina syskon eller när det här händer i skolan under lektionstid, ja låt oss säga att mina syskon, lärare och kompisar tycker att jag är konstig. Ibland kan jag även tänka högt.

''Det ska bli så kul att få träffa henne, det var så länge sedan.'' *Ler stort*

''Calis, vad är det med dig, vem saknar du och vad tänker du på?''

''Öhhhmm.... Va... Vad snackar du om?'' * Försöker se oskyldig ut, tittar bort och försöker ignorera deras blickar som

säger * Du är konstig* Ansikts uttrycket ska vi inte ta upp ens ^^ 

   När jag är med henne saknar henne och saknar henne ännu mer när jag inte är med henne. Varje gång jag spenderar min tid med henne känns det inte verkligt, det känns som en dröm. Så jag njuter av vartenda sekund och tar vara på de när jag är med henne. I ena sekunden är det flera dagar kvar tills jag får träffa henne. Längtan tar över och omedvetet hör jag hennes röst samt när jag känner att hon drar mig i håret för att hon tycker att det är kul. ;) I nästa sekund packar jag väskan med mina kläder och jag ska träffa henne snart. Magen pirrar, får en adrenalin kick och blir hyperaktiv, skriker som en galning hemma av ren glädje. Jag kan omöjligt stoppa mig själv ifrån att sluta le och skratta även när jag har som mest ont i kinderna.

I den tredje sekunden ker jag tåg och ska träffa henne. Pirret i magen ökar extremt och glädjen bara sköljer sig över mig, känner som om det vore en kedja var fast genom bröstet och den dras till henne. Klockan tickar vissa är uttråkade, vissa pratar i telefon och jag är helt uppspelt.

Helt plötsligt har jag redan stigit av tåget utan att jag ens märkt det, vaknar först upp i tågstationen och väntar på henne.

''Äntligen har tåget stannat och jag är framme, vilken sekund som helst nu och jag får träffa henne'' Grubblar jag för mig själv omedvetet. Folk i närheten av mig ger mig konstiga blickar. Att döma av mitt ansikts uttryck är jag helt uppspelt, känner bara glädje rusa i min kropp och jag är i min egen värld.

Fem minuter senare.... Ingen har kommit än och jag står där ute i tågstationen i kylan. Går flera runder runt stationen för att hitta henne, och även försäkra mig om att om hon skulle leta efter mig så skulle hon hitta mig. Folk ger mig änu en gång konstiga blickar, att döma av deras blickar så kan man nog översätta det såhär:

''Nu har idioten där gått flera runder om och om igen, vad är det han håller på med, är han vilse?'' Och vissa ''Han är snygg men verkar vilse, dessutom better han sig konstig.. Ny kille i staden? Har inte sett honom innan..''

Åtta minuter senare efter flera varver runt stationen i kylan hittar jag henne.

Spenderar tiden med henne och helt plötsligt kramar jag om henne hårt, känner henes underbara doft från håret och sitter i tåget igen på väg hem. Sekunden efter den här är jag hemma och det har gått flera dagar, som om jag inte vore med henne alls. Därför sparar jag en massa saker om henne ex, en massa foto typ 135 bilder på henne bara.. ^^

''Calis, Calis kom hit.'' Ropar min pappa på mig och stör mina tankar angående inlägget. '' Tack för den pappa''

   Hennes familj är verkligen underbar och jag saknar de, det händer alltid något nytt med de, luften hemma hos henne är alltid varm. Man känner sig verkligen trygg och glädjen sköljer över en hela tiden, och nu menar jag inte bara vanliga glädje vågor, utan snarare tsunami vågor... Eller hur man nu kan säga det.. ^^

De är alltid så roliga speciell hennes pappa, han får man aldrig nog av, jag verkligen beundrar honom och han har många sidor som man VERKLIGEN blir fascinerad av, samma sak gäller min vän. Ibland blir jag avensjuk över vilken underbar familjeband de har.

   Min familj är mer att alla ska vara självständiga, speciellt jag. Mina föräldrar har varit upptagna med arbete för det mesta och inte hunnit med en massa med barnen, och vi är en stor familj. Familjen består av tio personer, så det är rätt logiskt, eller? ;) Sjutton år gammal och ibland blir jag bemött som om jag vore fem år gammal av mina föräldrar... Yeeeaaiyy!! :D                *BLÄ!!!* 

Nästa gång jag skriver om henne får jag nog publicera en bild då hon sover. Måste erkäna att hon är hur gullig som helst när hon vaknar och sover. Man kan inte låta bli att titta på henne när hon sover, får en nästan att vilja rita på hennes ansikte. Sedan när hon vaknar upp så får man höra skrik från badrummet.

''Calis din jävel, vad har du gjort med mitt ansikte?!!!''
Mouhaha! ;)

Sista bilden på mig och henne i Cypern, höstlovet 2011.

Till er som har en liknande vän, håll hårt om de och ta vara på varje sekund när ni spenderar er tid med henne/honom. 

Vill visa här och nu hur mycket jag uppskattar henne. Tack för allt och jag uppskattar verkligen allt du gjort för mig, det betyder oerhört mycket, svårt att finna ord för att beskriva dig. Jag trodde verkligen en gång i tiden att sådana personer bara fanns i filmer, men jag hade visst fel. Och jag är glad över att jag haft fel, för du har verkligen gett mig så mycket och jag fascineras ständigt pga dig. Inspirationen flödar på när det gäller dig Toyouzen =) Det finns så mycket mer att skriva och berätta om den här underbara tjejen, mycket har jag inte upptäckt och utforskat, men när jag väl gör det ska jag berätta det för henne så snabbt jag kan. Men det är positivt!

''Goda vänner växer banne mig inte på träd''  som en viss person en gång sa. :)

Friends are angels sent down to Earth to make good days and

and help us find our way. ^^

   Nu har jag fått äran att få skriva ett till inlägg i Toyouzens blogg. Jag är nämligen hennes skånske vän och har tidigare fått chansen att skriva ett inlägg här. Jag har spenderat en hel vecka med med Toyouzen. Först åkte vi till hennes morföräldrar. Det var väldigt intressant och roligt- det kan ni läsa på den förra inlägget. Hennes morföräldrar och jag kom bra överens och vi hade det kul. Vi spelade gitarr och piano. Efter två dagar hos henne så åkte vi till Stockholm. Där hittade jag och Toyouzen på massa roliga saker. Långa promenader till hamnen var bara en av många sakerna. Efter en dag i Stockholm gav vi oss av till flygplatsen för att åka ned till Cypern. Japp som ni vet nu, så fick jag spendera en hel vecka med henne och hennes familj på Cypern. Jag är verkligen tacksam för att jag fick åka med dem, och fick spendera min värdefulla tid med dem. De är så varma, vänliga, humoristiska och får vilken dag som helst att vara intressant! 

Vi badade, solade, hade det roligt och åt en massa mat! Nej det stämmer inte, vi badade en gång och solade inte alls så mycket, men vi hade däremot väldigt roligt! Hennes pappa och farfar fick en att gapskratta varje dag. Kära läsare om ni bara fick träffa dem, så lovar jag er att ni skulle komma överens med dem och tycka väldigt mycket om dem. 

   Veckan på Cypern har varit intressant. Bl.a besökte vi ett gammalt kloster från 1200-talet, inklusive en gammal kyrka- som nu blivit till en moské på den turkiska sidan. Själv blev jag lite besviken p.g.a att kyrkan förvandlats till en moské. Det var ju kristna som slet hårt för att bygga något väldigt fascinerande och vackert. Det är en historisk byggnad. Varför kunde den inte bara stå kvar så som den var innan? Vi besökte gamla romerska och grekiska ruiner vilket fick mitt intresse automatiskt att nå maximal nivå. När vi besökte klostret uppe i bergen var det väldigt intressant och fascinerande med all utsmyckning i guld och att själva klostret byggdes på 1200-talet för hand. Varje sten är historia, och så kommer Toyouzen och gör hela stämningen komiskt.
 
- Har jag gula tänder? frågade hon och visade sina gula tänder. 

-Va? Vad snackar du om? svarade jag och himlade med ögonen av förvåning. 
 
-Men har jag gula tänder? Svara på min fråga! 

-Toyouzen, vi är i en kloster som är flera hundra år gammal och det är historiskt. Det finns så mycket här som är otroligt fascinerande och du kommer med dina tänder? :S 

Tiden tickade vidare och jag fick en massa bilder precis som jag ville. Sedan åt vi på restaurang och blev hyper på två vin glass. D.v.s jag blev hyper. Toyouzen drack inte ett skvatt. Rättare sagt påverkad- jag dricker inte och är väldigt känsligt mot alkohol.. he.. he.. 

Det finns så mycket att skriva att jag inte vet var jag ska börja, jag blir själv förvirrad. Det har hänt så mycket! Jag är trött och klockan är halv nio på morgonen, och jag har varit nästan vaken i en hel dygn, min reserv ''batteri'' används i brukning nu medan den andra laddas.

Något annat som var roligt men psykopatiskt var att jag tog tag i katternas nacke, vilket förlamade dem- så länge man höll i dem i nacken. Sedan kastade jag iväg dem i poolen- jag och Toyouzens bror. Cypern kryllar av katter, varför vet jag inte. Men man börjar undra om det finns fler katter än själva invånarna. Skulle inte förvåna mig alls om det stämde.